Och så får jag ju en anledning att plocka fram gamla Bettan. Still going strong.
Gamla Bettan ger ifrån sig ett speciellt vissel-pruttljud när man hällt i smeten och lagt på locket. Då vet man, att det här kommer bli en synnerligen perfekt våffla.
Mitt dundermagiska våffelrecept har jag bloggat om förut, du hittar det här.
Bara att vispa ihop och grädda. Nu får gamla Bettan vila sig i form till nästa år vid den här tiden. Hennes insats är alltid kort men intensiv.
Önskar dig en härlig tisdagskväll!
4 kommentarer:
För mig blev det inga våfflor igår... Får man ta igen det en annan dag? Jag har ju en våffelätning innestående så att säga!
Heder åt gamla Bettan! Det blir säkert lite extra piff med henne.Vi blev faktiskt bjudna på våfflor och kaffe i en butik igår. Det var en fin överraskning.
Hälsar Lena.
Självklart, Mmatilda! Våfflor MÅSTE man ju bara äta!;0)
Så glädjande att bli bjuden på våfflor i en butik! Ni måste verkligen blivit förvånade!=0)
Jag har också en gammal Bettan....fast jag har inget namn på "henne" våffeljärnet. Det finns dock på min gård i Lapplandsfjällen och där har det alltid varit för det järnet hade också min mamma. Det är perfekt att grädda i.
Skicka en kommentar