Hade varit nyfiken på hur det känns att sticka med lingarn. Nu var jag redo att prova.
Tjaa... Vet inte om det var så himla underbart precis. Absolut inget fel på garnet i sig. Det vill jag verkligen betona. Det var Kalinka lingarn från Karin Öberg. Lyx. Men det var inte i min smak bara. Jag konstaterar att jag stickar helst i ull. Ull är lite mer följsamt och mjukt. Lin var för mig stumt och hårt i stickprocessen. Men har en helt uuunderbar lyster. Det har inte ull.
Stickor nr 3,5. Till kanter använde jag stickor nr 3,25. Eftersom min monteringfsobi nu är ett minne blott, valde jag att sticka ärmarna ram och tillbaka för att sedan sy ihop dem. Är nöjd med det valet.
Gillade mönstret skarpt. Lätt att följa och smart konstruerat. Lingarnet bidrog till att det blev ett mycket fint fall på koftan.
Trodde det skulle räcka med tre härvor Kalinka. När de var slut hade jag avmaskningen kvar... Det var bara att pinna iväg till min LYS och köpa ytterligare en härva. Kanske ska jag förära mig ett linne också. Eftersom det plötsligt blev mycket garn över.
Jag har nu hunnit använda den innan de sista självande sommardagarna tog slut. Tacksam.
3 kommentarer:
Den är supersnygg! Snygg färg också.
Kram Lena.
Jag gillar också ull, men visst är det skönt med en sommarkofta i lin! (Jag vet hur stelt lingarnet kan kännas.)
Sommaren kanske är slut för i år men det kommer väl en ny sommar nästa år.
En jättesnygg kofta blev det i alla fall!
Helt uuunderbar! Precis som du..
Saknar dej mycket. ❤️
Kram Carol
Skicka en kommentar