Egentligen ville hon inte att den värmde så mycket. Utan fungerade som ett solskydd för hennes operationsärr som inte får exponeras i solljus.
Genast intog jag min Professor-Baltazar-pose. Funderade. Och funderade. Och så! Kom jag på det.
Stickade i tunt tunt ullgarn med bambustickor nr 2,5. Det tog en evighet. Fast inte riktigt. Nu överdrev jag. Men det kändes så.
Hittade på ett intarsiamönster efterhand. Avslutade med att virka en kant med fasta maskor. Och en snäcka ovanför varje intarsiainfällning.
Jag döpte den till Gunn. Ska nog prova sticka ett par Gunn i tjockare garn. Som värmer gott när kylan återtar sitt grepp i vår stad. Men det hoppas jag dröjer.
Önskar dig en härlig kväll!
4 kommentarer:
Ha ha Baltazar, ja han var ju för söt med sitt funderande och funderande och funderande :)
Jättefin, den kommer hon att bli glad för.
Ja, jag blev jätteglad när jag fick denna, men vart är nu solen? Det bara regnar och regnar, den får nog fungera som en värmare idag istället. Gunn
Så bra att man kan använda handledsvärmare för värme, fest och skydd. Det har vi fått se på din blogg. Toppen!
Kram Lena.
Du är en bra professor Baltasar du!
Skicka en kommentar